En kamera att drömma om, eller kanske inte.....

En sådan här vill jag ha! Har önskat mig det så länge, men nu kanske snart min väntan är över.......

Väntade väldigt länge innan jag kunde bestämma mig om hund också, och se så bra det valet blev till slut.

Jag har fått så många råd när det gäller kamera och ibland kanske jag inte fattar att det är just råd, utan tror att allt det ska packas ihop till en enda kamera. Det enda som är bra med min beslutsångerst brukar vara att jag hittills alltid har varit nöjd efter mitt val. Det är ju i och för sig en jäkla tur om man nu ska ta den betänketiden i beräkning.

Jag fick min första kamera när jag var 7 år och vad jag kommer ihåg har jag alltid gillat att ta kort. Kommer ihåg när vi var hundvakt åt storebrors hund som var en golden vid namn Rocky. Han fick sitta fint medan jag ställde upp en gammaldags mjölkkanna bakom honom och på denna monterade dit ett älghorn som jag hade hittat i skogen. Bilden blev ganska fräck faktiskt - en golden med älghorn.

Imorgon ska jag i alla fall åka och "klämma" på en sådingahäringa sak och sedan vet jag inte mer. Är det en bra dag för ett kameraköp då lär du få veta det. Annars så är jag ju inte den som dör av att vänta, det har jag gjort förr - haha!

Mina tulpaner

De här Tulpanerna och några till, ligger just nu i ett spann i förrådet och väntar. Ja de stackarna har väntat där i några veckor och undrar säkert om jag har glömt bort dem. Jag har inte glömt, men velar hit och dit hur jag ska göra. När vi gjorde om landet så tog jag upp alla och sparade, och de borde in igen i samma land, men jag är inte riktigt färdig.

Hade först tänkt att vänta till våren med att få landet klart, men nu kanske jag tar ett sista ryck i alla fall. Det fattas några säckar med jord, några växter och sedan i med lökarna. Får se, annars petar jag ner Tulpanerna i alla fall så länge.

Fly away

http://www.villaggiohemingway.com/

http://www.caorle.it/ing/Default.asp

Ja tänk om man bara kunde blunda och just, fly away.

Men just nu känns det ganska bra faktiskt. Vår sommarsemeter är bokad för 2010 och alla i familjen är  helt överlyckliga. Efter tre år kommer vi äntligen att kunna återse vårt underbara Caorle i norra Italien.

Efter att vi 2007 hade varit där i två veckor och tagit oss dit med en sk. badbuss, lovade vi oss själva att vi skulle återvända ytterligare en gång. Men en sak tänkte vi ändra på, och det har vi gjort. Vi flyger denna gång och vi flyger "direkt" flyg utan mellanlandning. Det som förra gången tog 34 timmar enkel resa, tar nästa sommar bara 2 timmar och 5 minuter. Det kallar jag "fly away".

Eftersom jag är en drömmare så räcker det med att ha bokat en resa,så reser jag varje dag fram och tillbaka till mitt semestermål. Det finns ingen hejd på min fantasi och jag kan ta mig utanför mig egen kropp och förlytta mig dig när jag vill - bra va!!!

Förutom att stranden och hotellet vi bodde på var helt underbar, så var gamla stan ett  helt kapítel för sig själv. Till och med barnen tyckte att det var helt magiskt, och då vet man ju att barn egentligen inte lägger märke till kanske just sådana saker. Trånga gränder, ljumna kvällar, Italienare som pratar högljutt, vin, mat och glass i stora lass. Ååhhh vad jag längtar!

Att koka ägg.

Om man kan steka ägg i alla olika varianter, klarar man då av att koka ägg också?

Detta är en liten berättelse om hur två killar kokar ägg en kväll, som vi senare ska ha till kvällsmat.

Eftersom jag och Patrik skulle åka och handla lite snabbt så ropar jag ner till gänget en trappa ner:

- Har satt på vatten i vattenkokaren, och äggen är "pickade". Koka dem i minst 10, gärna 12 minuter.       

- Ok, fixar vi, hörs det nerifrån.

Eftersom de har lyckats att steka ägg i alla möjliga varianter som finns, så borde ju själva kokningen inte vara något problem, eller?

Jodå äggen är kokta när vi kommer hem och vi dukar bordet. Erik knäcker ett ägg mot tallrikskanten och ägget får helt plötsligt ett nytt, eget liv. Det rinner liksom genom hans hand och äggvitan är nästan lika lös som innan koket.

- Hur läge har ni kokat dessa, blir ju genast frågan?
-12 minuter.
-Omöjligt. De är ju inte ens kokta i 3 minuter. Hade ni inte tid att stå här i 12 minuter för att ni skulle spela dataspel eller?
- Ni fattar ju trögt. Vi kokade i 12 minuter, men ni lyssnar ju inte. Ja båda är helt överrens om att de har gjort rätt och att vi andra två är helt dumma i huvudet.

Nu börjar jag bli riktigt uppretad eftersom det inte finns en chans i världen att dessa ägg är kokta.
- Ok säger jag. Då gör vi om hela skiten och ni kokar äggen så kollar jag hur ni gör.

Elias pickar hål i äggen, häller i vattnet från vattenkokaren i kastrullen, och där står tiden helt plötsligt stilla.
Jag kollar på killarna och de kollar på mig. Patrik kollar också på killarna och sedan på mig. Ja ni kan säkert se oss stå där och glo på varandra.

Då kommer det magiska ögonblicket då jag sätter på spisplattan. Elias får den där blicken i ögonen som man bara kan uppfatta i mindre än en sekund och sedan fattar man att något inte är som det ska.

- Vad gjorde du nu, säger Elias?
- Jag satte på spisplattan, det gjorde väl ni med när ni kokade nyss, eller?
- Alltså, säger Elias, jag var förste tidtagare, så jag antar att Erik satte på plattan.
- Jag?? säger Erik. Jag skulle lägga ner äggen i kastrullen.
Tystnaden i köket i just denna sekund är magisk. Sedan exploderar det bara och vi diskuterar, gapar och skrattar om vartannat.

De glömmer aldrig mer hur man kokar ägg.

Virus som virus.

Vi har haft allmän rensning av virus på våra datorer här i huset. Förste rensare är Patrik och han har blivit vår expert på området.

Bara om vi får in något extremt, som Erik lyckades med redan efter andra veckan på sin nya dator, får vi köra iväg hela burken till MediaLaget.

Men igår upptäcktes det även ett virus på Elias dator och Patrik körde en rensing. Efter första rensningen låg viruset fortfarande kvar och då börjar det att bli lite nervöst. Vid middagen på kvällen ville vi gärna veta HUR Elias hade lyckats med detta, eller om han visste villka sidor han hade besökt för att bli smittad. Det var tyst en sekund och sedan mumlade han något.

-Aha, sa vi då alla! Det är därifrån skiten kommer.

Han blev tyst igen i en sekund, ja så där konstigt tyst så att man anar ugglor i mossen och sedan säger han igen;

- SÅ FORT SMITTAR INTE ETT VIRUS!

Alla tittar på alla, och sedan börjar vi alla att gapskratta.

                  

(Ett gammalt arkivfoto)

Efter andra rensningen så försvann i alla fall det där viruset och alla kunde andas ut för denna gång. Därmed kan vi lägga till ytterligare en rolig mening i familjen Engdahls "bevingade ord".

Då trädgårdsmästaren kom på besök

En konstnär, har jag hört, kan aldrig låna någon annans penslar, lika lite som min trädgårdsmästare kan låna mina redskap. Därför tycker jag att det ser ganska roligt ut när hon kommer med just sina egna redskap som här.

Innan hemfärd är redskapen snyggt packade och allt har sin plats. Med tanke på hur kass vår skottkärra är, så är jag väldigt förvånad över att hon inte tog med sig sin egna hit också. Man måste se det roliga i livet - och det är inget svårt alls när hon jobbar på i full fart och skvätter jord i hela mitt ansikte.

Efter arbetet en välförtjänt vattenpaus.

Vår egen hjälte.

Nu så här när det värsta är över, säger jag som Elias brukar säga;

-Om en månad eller två, kan vi alla skratta åt det här.

Det har varit en lång väg, och det är skönt att vi har kommit så här långt. Förra året när han fick en ny trumhinna konstaterades det att hans hammare och städ var helt överväxt av hudceller och inte kunde räddas. Efter den 8 timmar långa operationen piggnade han inte till som han skulle och efter mycket om och män så kom öronläkaren upp för besök och blev orolig. Det hela slutade då med att Elias även åkte på en blindtarmsinflamation och var tvungen att opereras igen. Inte så bra då han redan hade varit sövd så många timmar, men det fanns inget alternativ.

Ett år senare som nu i dagarna, så var det dags för operation igen,  etapp 2 av örat, för att sätta dit hörselbenen som saknades, samt kolla en extra gång att inga hudceller fanns kvar i örat. Detta gick i alla fall smidigare än förra gången. En del frånvaro från skolan har det blivit, men han har jobbat på hemma utan gnäll.

Kommande vecka ska vi in för hörselkontroll och det ska bli spännande. Jag antar att det kommer ta ett tag till innan allt har läkt och örat kan fungera som det ska. Men redan nu tycker Elias att han hör lite bättre och jag kan intyga om att volymen på TV:n har sänkts betydligt.

En dag skulle vi ut och gå efter att han hade varit inomhus i nästan två veckor. Då fick vi klä upp honom så här och han tyckte själv att han såg ut som en rappare - coolt! Till och med Elias tyckte att det var skönt att komma ut i friska luften och det är annars inget som man får höra av honom - ganska kul!

Nu väntar vi bara på att håret över örat ska växa ut igen. De var nämnligen tvugna att raka bort en del hår och Elias vägrar att klippa bort det helt över båda öronen. Ja det är tur att hår växer ganska fort, men tills dess så får han se lite "ojämn" ut.

Hjärtan att förälska sig i

Just nu håller jag på att ändra runt på bloggen och jag hoppas att jag snart ska ha "hittat hem" när det gäller layout och stil. Känner att jag skullle vilja kunna mer om både webbdesign och photoshop, men skam den som ger sig. Jag är envis och till slut kommer jag att kunna greppa detta som jag tycker är så roligt.

I flera dagar har jag gått förbi en butik här i byn som verkar göra fina och spännande saker. Dessa hjärtan har vinkat till mig genom skyltfönstret och idag gick jag in med bestämda steg.

Jag blev så till mig av lycka (ja ibland blir jag galen i småsaker som jag förälskar mig i) så jag nästan länsade hela deras skyltfönster. Jag kommer absolut att gå dit fler gånger - det har jag lovat mig själv!

Det fanns även hjärtan med lite färg i och de var också urgulliga, men det var dessa som jag fastnade för.

Några av dessa kommer att hamna i vårt sovrum tillsammans med ett glashjärta som jag också har köpt här i byn, men i en annan affär. Har jag fått dille på hjärtan kanske? Ja jag tror faktiskt det.

Höstmarknad

För någon helg sedan var jag iväg uti skogarna och besökte en "höstmarknad" i Uranäs. Har aldrig hört talas om stället och det var mitt ute i böleskog och jag blev allt lite osäker på om vi skulle hitta dit. Efter en slingrande smal grusväg som inte hade tillåtit ett möte med en annan bil, öppnade sig plötsligt skogen. Där mitt i ingenstans fanns det en by som hette Uranäs - man blir förvånad över hur många ställen det finns som man inte har någon aning om.

Tyvärr så glömde jag kameran hemma, och jag lovar att det hade varit något att fotografera. Där kan man snacka om ögongodis - inte svårt alls att hitta något att ta med sig hem.

Den här stora härliga pumpan fick följa med hem och pryder stentrappan.

Ett flätat hjärta hänger på ytterdörren och just nu har jag dekorerat det med Rönnbär. Till jul kan jag ju dekorera det med glitter eller kanske änglar, ja det är ju bara att ändra efter humör och säsong.

Köpte med mig en ljungplanta hem, en annan rolig pumpa och det svetsade ägget som ligger i byttan.