Loppis

I morgon, 1 Maj mellan kl: 10-16 är det loppis här i kvarteret, närmare bestämt på Floragatan 6, granntomten.

Jag älskar själv att gå på loppis och det är inte alltid jag hittar något, men det är kul att bara kolla och kanske få dumma ideér. Men jag brukar tänka att OM jag köper något på loppis, då måste något annat bort hemma och lämna plats för det nya. Annars blir det lätt förmycket saker som bara tar en massa energi.

Det är första gången som jag är med själv och säljer saker på loppis. Jag satt hela förra helgen och rensade i killarnas "lekrum". Det är bara att erkänna att de har växt ifrån leksakerna. Nu är det dator och X-box som gäller och bilarna bara samlar damm. Men då de har varit så rädda om sakerna och inte direkt lyckats ta sönder allt så ser ju vissa saker ut som nya. Jag kan bara inte slänga det som är helt och brukbart för någon annan..

Det här har vi lyckats få ihop utan problem och detta ska vi sälja:

Bilar i alla storlekar, fjärrstyrda bilar, små vanliga bilar, utryckningsfordon, arbetsfordon, traktorer, små motorcyklar, dinosar, vulkanberg med dinosar, trexiflexbana, en barncykel, inlines, allt man kan tänka sig inom militärleksaker, trä-gevär, hamsterbur, snickarlåda, en stor lyftkran, ett runt barntält, indian bonad, puzzel, spel, Tv-bänk, Kalla Anka böcker m.m.

Elias och jag har fixat Negerbollar och Muffins till fika försäljningen.

Hoppas att vädret blir något så när och att det kommer en hel del människor

Mitt i veckan

En helt vanlig onsdag är inte så bara inte.
Idag var det önskemat här hemma med ugnsbakad lax och baconinlindad färsk sparris. Elias har detta som en av sina favoriträtter.
Recept på detta har jag lagt upp tidigare under Lax alá LCHF.

Sedan var det ju tänkt att Patrik och jag skulle styrketräna tillsammans i Hälsan Hus i dag vid 15.30. Jag stegar dig, byter om , värmer upp och börjar kämpa mig runt maskinerna. När han väl kommer in och precis har hunnit inta position vid sin maskin så går det väl brandlarm.

Gissa en gång vem som har brandvakten denna vecka. Jo Patrik!

- Är stax tillbaka, säger han innan han rusar ut och lämnar mig kvar.

När jag hade tränat klart efter en timme så hade han fortfarande inte kommit, så det vara bara att gå hem igen och börja laga mat.

Så kan en vanlig onsdag se ut, hos oss:)

Schloss Noer

Ja då verkar det som om jag ska följa med till Schloss Noer www.shgej.de/index.php/ausstattung.21.html
när Elias och hans stråkorkester åker till Tyskland i fem dagar, den 13 maj. Vad har jag gett mig in på egentligen?
Gruppen har sökt något EU-bidrag med hjälp av att notera hur mycket tid man lägger ner på övningar, uppträden och träffar.

I Tyskland kommer de att umgås med en annan stråkorkester och slutligen göra ett uppträde på lördagseftermiddagen i Schleswig. Senare kommer dessa ungdomar från Tyskland hit och det blir väl något liknande som resulterar i en konsert här i Åseda. Har redan blivit förvarnad av Elias att vi kanske kommer att få en övernattningsgäst vad det lider. Spännande!

Inser att jag måste uppgradera och köpa ytterligare ett minneskort till kameran, för här blir det nog bilder kan jag gissa.

Pelle

Jag (Pepsi) har en kompis som  heter Pelle. Han är en släthårig Jack Russell, till skillnad från min andre polare Teddy som är strävhårig. När jag träffade Pelle för första gången var han enorm till skillnad från mig som var en liten sketen valp. Idag är jag större än Pelle, inte mycket större, men ändå lite större.

När vi träffas ute och ska leka då kan vi hålla på i timmar. Leken går mest ut på att jag visar Pelle att det är jag som bestämmer genom att lägga mina tassar på hans rygg. Då kontrar han den lille ätterbaggen med att göra samma sak på mig. Så håller vi på i timmar om ingen avbryter oss.

Nu när jag har varit sjukskriven har jag inte fått träffat honom, men jag hörde minsann att han fick följa med och hjälpa till på Öland förra helgen. Pelle han är så jäkla snabb när han springer, ja jag är inte heller så dålig, men han är ändå snabbare. Han är också väldigt smidig och kommer alltid undan när vi kör datten för att han kan tvärvända på en femkrona.

Åh vad jag längtar tills vi får busa igen.

Pannacotta alá LCHF

Jag lämnade en jobbig vecka bakom mig, med bara några få snedsteg när det gäller min LCHF-plan. Veckan därpå lovade jag mig själv, att jag skulle ta tag i det som gick snett i förra, och det har jag gjort. Det är jäkligt lätt att fastna i tankarna att; jag får inte ät ditt och jag får inte äta datt i början, men det har jag inga problem med längre. Inte ens när någon frågar mig om LCHF och förskräckt säger; men vad äter du då, hur kan du bara leva utan bröd, potatis, och pasta? Det är lättare än man tror, faktiskt   

Därför tänkte jag här delge ett riktigt smarrigt recept på Pannacotta. Det här kan jag äta, givetvis med måtta.
Men vem gnäller när man kan äta så här smarrigt, och mer finns det, jag lovar.

2 portioner.

3 dl vispgrädde
1 tsk ekologiska vaniljfrö, eller vaniljdroppar efter smak och tycke
2 gelatinblad
2 msk sukrin (men det går även bra helt utan)
Några halvfrusna hallon

Sukrin är ett 100% naturlig och ekologisk produkt, baserat på sockeralkoholet Erythritol. Erythritol finns naturligt i bl.a. päron, meloner och svamp, och har således ätits av oss människor sedan länge.

95% mindre kalorier än socker
Smakar och ser ut som socker
Bra för diabetiker, eller för dem som vill ha kontroll på sitt blodsocker
100% naturlig
Höjer inte mitt blodsocker och triggar därför inte heller igång mitt sockerbegär.

Blödlägg gelatinbladen och låt dem gosa till sig några minuter. Koka under tiden upp grädden. Stäng av plattan och tillsätt vaniljsmak och eventuellt sukrin.
Vispa runt lite och tillsätt sedan gelatinbladen.
Ös upp i två skålar och ställ kallt i ca 3 timmar.

Innan servering är det bara att lägga på några halvtinade hallon. Det är mumma det!

Vårbestyr

Efter en lång vinter kommer så våren, och därmed alla bestyr. Chefen för "Gnällatorpet" kallade in extra förstärkning för att få bukt med den krånglande vattenpumpen.

- I alla år har jag fått pumpen att fungera, men i år vill den inte, uttryckte sig den glade pensionären.

Sagt och gjort, fredagen var räddad. En utryckning med jobbarkläder och kamera var ett faktum och vi gav oss iväg.

Två som jobbar och en som fryser och fotograferar. Ja vad tusan, någon måste ju dokumentera till eftervärlden och den uppgiften har jag fått.

Om man blåser i röret och pumpen fungerar, då får man önska sig något. Dessvärre visade det sig att pumpen hade frusit sönder, så önskningen får vänta tills pumpen är fixad. En renoveringssats ska beställas och sedan kan pumpen lagas, SEDAN är det dags för en önskan. Jag vill önska först - haha!

Förvånad

Jag är faktiskt förvånad över hur lätt jag tycker att min joggingstart blev i år. Jomen, utan att skryta så går det mycket lättare i år än vad jag kommer ihåg från alla de andra åren, vad är det som är annorlunda?

Jag gillar inte att träna i grupp och det kom jag på väldigt sent i livet - haha! Vet inte vad det är exakt som gör att jag drar mig för att träna ihop med andra, men bl.a är det att passa en speciell träningstid och att någon annan styr över mig. Tror att jag vill köra precis i det ögonblicken som jag vill, inte prata med någon när jag tränar och framför allt, få vara helt själv med bara mig och mitt flåsande.

Har styrketränat två gånger i veckan eftersom snön har legat kvar så länge och det får jag tacka Patrik för. Han drog igång mig och sedan är det inga problem när jag väl har hittat min rytmn och hittat rätt bland maskinerna. Kanske är det därför som jag har mer ork?

Sedan tror jag klart att avsaknaden av kolhydrater har styrkt mig mer faktiskt. Jag har en bit kvar där med att tacka nej till socker, det är ett gift som inte riktigt vill släppa taget om mig.

Läste en artikel i den nya LCHF tidningen att: OM DET SMAKAR SÖTT, SPOTTA UT DET!
Har jag väl fått det i munnen, kan jag INTE spotta ut det, men jag måste lära mig! Detta ska jag jobba hårdare med denna vecka.

Mitt motto för kommande vecka är:
Det som inte gick så bra förra veckan, ska gå bättre kommande vecka.
Fortsättning följer...........

Resminnen

I kväll blev det fläskfilé fylld med soltorkade tomater och fetaost. Detta fick oss alla att tänka på Italien.

Till det festade Patrik och jag till det med vår sista nostalgiska flaska med rött, från vingården som vi besökte. Vi stängde alla ögonen för en liten stund, ja även Erik och Elias och sedan  berättade vi en efter en vårt bästa minne från vår senaste resa till Caorle. Det är nästan 3 år sedan vi var där sist och nu i sommar kommer vi att åka dit igen och återuppleva gamla minnen.

Elias bästa minne: kvällspromenaderna till gamla stan där vi åt på uterestaurangerna.

Eriks bästa minne: glassarna och gondolfärden i Venedigs kanaler.

Patriks bästa minne: värmen på kvällen då vi gick iväg till gamla stan för att äta och dricka gott.

Mitt bästa minne: stranden med ljudet av vågorna och den lätta brisen blandat med sorlet av människor från olika delar av världen.

Allt detta kommer vi att få återuppleva i juli igen och vi ser verkligen fram emot detta.

Pepsi rapporterar

Ja då kom väl den där dagen antar jag, då det skulle till en operation på mitt klockspel. Dagen började som den brukar med vår morgonpromenad i fågelsång kl. 05.00. Men efter det så gick inget som det brukar......

När jag springer till matskålen för att få min frukost så säger man till mig; att idag blir det ingen mat, du ska vara fastandes inför din operation. Hur jäkla kul på en skala är det att inte få frukost. Dessutom får jag alltid så jäkla god frukost så att jag längtar under hela morgonpromenaden.

Nähä, tänkte jag, då får jag väl invänta bacon och äggröran istället som brukar delas ut vid 07.00. Tror du att jag fick någon äggröra då?!
Nä, inte det heller! Nu började jag bli lite sur och visade matte att nu fick det allt vara nog med dumheter. En morgon utan frukost och utan äggröra - där går gränsen!

Sedan, efter en sådan hård morgon vill de att jag ska hoppa in i bilen också - NEVER!  Men rätt som det var så satt jag väl bak i min bur och var på väg till Vetlanda.  

När jag vaknade fick jag träffa matte och lillhusse Elias. Sedan satte man på mig denna enorma jättestrut som gjorde att jag varken kunde gå, sitta, stå eller tänka. Jag bara gav upp och lät mig bäras ut till bilen där jag la mig ner i väntan på att få komma hem.

Nu ligger jag här och sover med min jättetratt på halsen och längtar till jag får springa fritt utan den. Det är en evighet kvar - 10 dagar ska jag och denna där saken komma överrens. Jag kommer att slita den i stycken säger jag bara.

Den här tingesten fick jag nu när jag vaknade till lite, en tjurmuskel? Verkar vara väldigt smarrig, men jag är inte så sugen för tillfället. Dessutom sitter matte och blänger på mig, och gör jag minsta rörelse så far hon upp och säger NEJ. Just nu har jag rast från den där "fåntratten" men så fort jag vill kolla läget lite där nere, så åker väl "fåntratten" på igen.

Jag är alltså sjukskriven i 10 dagar och lär därmed missa min första klass i Lydnad Fortsättning, som börjar på tisdag. Kanske får jag åka dit och spana in de andra, beror på, säger matte. Det vet ju alla, att den som inte är med från början är alltid lite utanför på något vis - jag ska ÄGA på den kursen:)

Frankfurter Kranz

Så tog jag väl inte med mig min kamera till söndagens fika i Hultanäs hos mormor och morfar. Därför blir det en taskig bild, tagen  med en ännu sämre mobilkamera på en himmelsk god Frankfurter Kranz.

Den vi fick smaka på var med två lager av smörkräm och jag tror att det även var vaniljkräm i varje lager. Den var så där god att den smälter i munnen och Patrik slutade aldrig att äta. På vägen hem sa han i bilen;

-Det var en sån himmmmmmla gooo kaka!

En lånad bild också för att göra den rättvisa.
www.torten-online.de/Torten.php?Torte=Frankfurter-Kranz

Premiär med hög puls

Jag är på G, jag har tagit steget och jag är  unstoppable, som Ola sjunger. Vet inte om jag säger så om några dagar, får se vad som händer.

Lyckades att köpa mig en riktig joggingdress med tighta byxor och en skön tunn jacka till. Mina skor håller ett år till och likaså mina speicialtillverkade iläggsulor. Utan mina sulor tror jag inte att jag kunde springa utan att få ont i höft och knä, de styr upp hela foten i rätt läge.

Pepsi och jag gick rundan igår, och konstaterade att vi inte kunde springa den som vi brukar göra, då det fortfarande är mycket snö i skogen. Vi har en transportsträcka dit och hem från vår skogsrunda och det är den som är problemet. Så idag tog vi bilen till vår knutpunkt, parkerade och gav oss iväg runt slingan och tillbaka till bilen igen. Det tog bara 35 minuter runt och det är lite för lite tycker jag. Men så länge det är så mycket snö i skogen får vi väl göra på det här viset och när vi sedan kan ta oss hela vägen genom skogen då tar denna runda 60 minuter. Meningen är att vi ska ta denna runda på morgonen vid 5 tiden innan jobbet.

Det är så jäkla skönt att vara i skogen tidigt på morgonen, utan att träffa på några människor, bara Pepsi, jag och mitt flåsande.

Glad Påsk

I år blir det lite annorlunda här i huset nu så här i Påsktider. Man kan knappt tro att det är sant, men alla påskfjädrar i hela Åseda är slut. Jodå, jag åkte till alla butiker som kan tänka sig sälja fjädrar, men ingen hade några kvar. Suck!
Det går att fira Påsk ändå, men det saknas något och givetvis känns det ju mycket mer bara för att jag inte har fått tag på några fjädrar.

Påskägg ska ut och gömmas i trädgården för de mindre familjemedlemmarna. Det är alltid lika spännande och kul att både gömma och se dem springa runt och leta. Får bara koppla Pepsi tror jag, annars avslöjar han gömställena direkt.