Nu är matte igång igen. Vi befinner oss just nu mitt emellan två faser:
utrota fästingar, och jaga inga katter!
Men först måste jag berätta om det nya medlet som hon har inhandlat.
Det låg på min mat igår och jag fick verkligen anstränga mig
för att pusta bort det, välta undan det, och det tog tid
att äta igår. Idag hade hon sett till att dessa alternativ
inte fanns. Det var bara att äta och se glad ut.
Men visst, slipper jag fästingarna så är ingen gladare än jag.
Jag blev bjuden på kalas i onsdags. Morbror fyllde år och jag var bjuden.
Schysst säger jag bara!
Försökte mig på att gömma mig under bordet och liksom
visa att jag faktiskt fanns där, och se om jag
kanske kunde få en liten bit.
Men matte är så jäkla jobbig!
Jag fick inte vara under bordet och tigga utan fick
gå åt sidan och hålla mig lite lugn.
Den andra fasen; att inte jaga katter, den är mer komplicerad
kan jag bara säga. Två dagar i sträck, jagade jag den f***ade
katten över trädgårdar i vårt kvarter och jag fick den nästan.
Vad tror ni händer då!!??
Matte har fixat ett hemligt vapen!
En skrammelburk!
Så häromdagen när jag fick syn på en hare under arla morgonstunds-promenad
och gjorde mig beredd för anfall, så....ja jag tror att hela
himlen trillade ner över mig.
Det blev ett jäkla liv och jag blev så rädd att jag helt kom av mig.
Hon bär den där jäkla olivburken varje morgon och under varje
promenad. Daaaahhhhh, jag ska ta katten en dag, jag lovar!
Jag längtar till sommaren då jag får simma i sjön igen.
Det är ju så underbart att glida i det svala vattnet som en liten
utter och sedan gå upp på land och skaka hela kroppen så att
pälsen står åt alla håll.
