Ysta ost

I helgen var det dags för den stora "ystardagen".

Nåja, vi tog det i liten skala bara för att få prova på. Farmor stog för alla

tillbehör - hon vet hur man gör.

Det kändes som om jag har gjort det här förut och allt eftersom vi kom igång

blev jag näst intill proffs. Hrm!

Jag HAR ystat förr, jag vet det, men kan inte riktigt sätta fingret på VAR

jag har varit och med VEM jag har ystat?

Farmor instruerar Patrik om hur han ska göra. Japp, det går inte att göra

hur som helst om det ska bli en bra ost. Alla har sina knep och

hemlisar för att lyckas.

Bara formarna i sig tycker jag är fina. Tänk vad mycket de måste ha varit

med om. De kan ju ha funnits i olika kök i många generationer och

skulle då säkert också kunna berätta så himla många

roliga och intressanta berättelser om just ystning.

Vad spännande!

Två ostar blev det och så här fina ser de ut. Nu är jag ingen jättefantast

av just hemystade ostar, men jo, jag tror nog allt att smaken

har ändrat sig med åren - haha. Förr kunde jag inte ens

få för mig att smaka, men nu är jag nog allt lite sugen.

Farmor strödde salt på dem och jag hoppas att hon inte har glömt bort att

vända och smörja dem. Vi överlät detta ansvarsfulla arbete åt henne

då hon är "första ystar chefen" bland oss.

Vi andra är bara lärljungar än så länge.



En blick

En blick säger mer än..........

En fillurig, förstående, smart, villig, vara till lags, snäll

BLICK.

Den här blicken la Pelle upp framför kameran i helgen när vi fick en minut för oss själva i köket. Han pratade med mig.

Den här hunden är så smart att det finns dem som inte förstår honom.

Pelle, är farmor och farfars hund, en Jack Russel.



Dörrkransar

När lusten och tiden infinner sig samtidigt DÅ är det himla så kul att

pyssla lite med både det ena och det andra.

Jag tror aldrig att jag skulle kunna få tråkigt - milde tid hur skulle det

i så fall kännas?

Drog med 80% av familjen ut till skogs för att samla granris. Å för den

som nu muttrar att jaha, undrar hur många granar hon har

skadat, så vill jag bara UPPLYSA om att jag hittade ett

fint ställe där riset bara låg och väntade på mig efter att

skogsmaskinen hade varit framme.

När det närmar sig jul går det att dekorera mer åt det

"juliga- hållet" och fixa till något mer i kransen.



Hockey-kväll

Ja än är ju tydligen inte undrens tid förbi!

Ikväll gott folk ska jag på min första riktiga hockeymatch.

Riktig och riktig, men för mig som aldrig har varit mer än på

typ barn/ungdomshockey så är det här nog det

mest riktiga man kan få vara med om - haha!

Jag fick i går en snabbgenomgång framför Tv:n om

tränare, regler och hur serietabellen ser ut av Patrik.

Det jag oroar mig för är att kunderna som är med oss är

Lakers-hejare och min jobbarkompis är inbiten Djurgårdare.

Däremellan sitter lilla jag!

A fa fasen, jag får plocka fram alla mina skådespelartalanger

och skrika, "inkast", "hands", "frispark" m.m.

ja allt som inte har med hockey att göra, bara för

att vara lite extra jobbig. Undrar om jag får följa med fler gånger

efter denna.

Det kommer att bli sketakul!



Fokusera

Sådär ja!

Ibland blir bloggen lite vilande och det måste bara få bli så ibland.

Det är inte det att jag inte har något att blogga om, utan det

är i så fall för att jag har för mycket att "nysta" i. Jag

har den senaste tiden analyserat min vardag, mitt jobb, mina

tankar, mina drömmar, mina mål, min inre styrka, och

däremellan varvat detta med lite matlagning, städning och en
himla massa läxläsning.
Ett helt vanlig liv med andra ord.

 

Stigen från förr

I helgen begav vi oss ut på upptäcktsfärd, Pepsi, jag och Mr Canon.

Vi packade in oss i bilen och begav oss till en plats där jag brukade

vara ganska ofta på sommaren när jag var yngre.

Mitt i "böle skog" kan man ju uttrycka det!

Det konstiga är att allt inte riktigt ser ut som jag kommer

 ihåg det. När jag blundar så "ser" jag precis hur stigen "såg" ut, hur den

svängde, var trädroten till granen korsade stigen, var den jobbiga

backen fanns, hur det lät när jag gick på den packade

 stigen full med granbarr, var blåbären växte, korpens läte när den
kraxande flög över grantopparna,

var myrorna var som värst, och hur det

susade i träden.

När jag öppnar mina ögon, kliver jag ut ur bilden från förr och är tillbaka i nuet.

Jag står där på stigen och hör fortfarande en massa ljud från förr.

Det roliga är att runt omkring mig "busar" dessa minnen och

leker kurragömma med mig mellan träden. De smyger sig fram,

drar mig i jackarmen, rufsar till mitt hår och vill visa mig mer.

De ser ut som små älvor med långt ljust hår, glada, och svävar liksom

fram som en sommarvind.

Måste dit fler gånger, för det var som att ladda upp ett batteri,
mitt livsbatteri.