Ysta ost

I helgen var det dags för den stora "ystardagen".

Nåja, vi tog det i liten skala bara för att få prova på. Farmor stog för alla

tillbehör - hon vet hur man gör.

Det kändes som om jag har gjort det här förut och allt eftersom vi kom igång

blev jag näst intill proffs. Hrm!

Jag HAR ystat förr, jag vet det, men kan inte riktigt sätta fingret på VAR

jag har varit och med VEM jag har ystat?

Farmor instruerar Patrik om hur han ska göra. Japp, det går inte att göra

hur som helst om det ska bli en bra ost. Alla har sina knep och

hemlisar för att lyckas.

Bara formarna i sig tycker jag är fina. Tänk vad mycket de måste ha varit

med om. De kan ju ha funnits i olika kök i många generationer och

skulle då säkert också kunna berätta så himla många

roliga och intressanta berättelser om just ystning.

Vad spännande!

Två ostar blev det och så här fina ser de ut. Nu är jag ingen jättefantast

av just hemystade ostar, men jo, jag tror nog allt att smaken

har ändrat sig med åren - haha. Förr kunde jag inte ens

få för mig att smaka, men nu är jag nog allt lite sugen.

Farmor strödde salt på dem och jag hoppas att hon inte har glömt bort att

vända och smörja dem. Vi överlät detta ansvarsfulla arbete åt henne

då hon är "första ystar chefen" bland oss.

Vi andra är bara lärljungar än så länge.