Hunddagis

För några veckor sedan skulle vi vara hundvakt åt farmor och farfars hund Pelle, då de skulle åka bort några dagar. Pelle är en Jack Russel och är väl kanske tre år och väldigt go. Han och Pepsi går bra ihop och därför tänkte vi att vi skulle prova att ha ett litet hunddagis några dagar. Då jag jobbar deltid var de inte hemma många timmar själv och för att vara på den säkra sidan så hade vi dem skilda åt dessa timmar.

De är väldigt busiga ihop och ibland går det lite överstyr, men då säger Pepsi ifrån och så är det lugnt, ett tag i alla fall. Pelle var mycket duktig då han stannade på vår tomt hela tiden. Det är ju ibland så att om man inte riktigt känner till en hund så kan man faktiskt få den att smita ut när det kommer någon som går förbi, bara genom att bli osäker själv. Jag blev väldigt förvånad att han var så lydig, och minsta rösthöjning eller rörelse från mig, gjorde att han stannade upp och tog kontakt.

Vi berättade glatt för farmor och farfar att det hade gått så bra - för det hade det verkligen gjort. Men gissa om jag blev full i skratt när jag hittade detta foto i kameran.
Det är inte så illa som det ser ut, utan de busar faktiskt så, och jag råkade bara trycka av precis i rätt ögonblick.

Stackars Pelle, han vill nog inte komma på vårt hunddagis fler gånger . Eller så kanske han knackar på en dag och hälsar på igen, välkommen är han i alla  fall.