April, april!

Första april och helt ok att luras lite.

När jag kom hem från morgonrundan med Pepsi, förklarade jag för

min man att det var rena kaoset på en av gatorna som vi gick på.

Jag förklarade att ALLA brandbilar var på plats, polis, och den blå glassbilen, och även Åhusglass.

Till saken hör att Patrik har brandvakten denna vecka och gissa vem som

blev rejält orolig över att inte brandpipen hade larmat!

Han hade missat larmet!

Två gånger upprepade jag att även BÅDA glassbilar fanns på plats!

När poletten trillade ner så var lättnaden stor för min brandman.

Detta skämt drog jag även för barnen till frukost och de tyckte inte

att det var något konstigt med att brandmännen behövde glass

för att kyla ner sig med. Hrm!

Sedan fick jag allt tillbaka med råge. Elias ringer från skolan och med gråt

i rösten säger han att han har brutit benet och att jag måste komma och hämta honom. För en kort sekund ser jag mig själv sitta på akuten

en fredagskväll (igen) med en som har brutit benet.

En sista gång ryter jag i och säger; men hur fasen kan du stå på

benet då om du nu har brutit det!! Jag hör ju att han är ute på skolgården.

April, april!

Där fick jag!

Nu tror jag att vi raskt går vidare till den andra april för då är det

INTE ok att luras mer.