Stigen från förr

I helgen begav vi oss ut på upptäcktsfärd, Pepsi, jag och Mr Canon.

Vi packade in oss i bilen och begav oss till en plats där jag brukade

vara ganska ofta på sommaren när jag var yngre.

Mitt i "böle skog" kan man ju uttrycka det!

Det konstiga är att allt inte riktigt ser ut som jag kommer

 ihåg det. När jag blundar så "ser" jag precis hur stigen "såg" ut, hur den

svängde, var trädroten till granen korsade stigen, var den jobbiga

backen fanns, hur det lät när jag gick på den packade

 stigen full med granbarr, var blåbären växte, korpens läte när den
kraxande flög över grantopparna,

var myrorna var som värst, och hur det

susade i träden.

När jag öppnar mina ögon, kliver jag ut ur bilden från förr och är tillbaka i nuet.

Jag står där på stigen och hör fortfarande en massa ljud från förr.

Det roliga är att runt omkring mig "busar" dessa minnen och

leker kurragömma med mig mellan träden. De smyger sig fram,

drar mig i jackarmen, rufsar till mitt hår och vill visa mig mer.

De ser ut som små älvor med långt ljust hår, glada, och svävar liksom

fram som en sommarvind.

Måste dit fler gånger, för det var som att ladda upp ett batteri,
mitt livsbatteri.