Vissa dagar är mer tuffa än andra, men det är då jag har kommit på att det bara är att gilla läget!
Jag har väl haft på känn någon vecka nu att det skulle bli dags för en sådingadäringa "Spadag" med olika behandlingar igen. Ja jag har egentligen inget emot det, mer än att det tar tid och sedan kittlar det så mellan tassarna när matte klipper. Men efter sådär 5-8 minuter så brukar jag slappna av och SOMNA! Ja matte gör ändå som hon vill och då kan jag lika väl passa på att slappna av en stund och sova. När jag vaknar tar hon runt öronen och det går så fort så, och efter det är jag klar. De menar på att jag är så rolig för att jag snarkar så högt, kan kanske vara mina polyper jag vet inte.
När jag är klar avslutas hela behandlingen med en kroppsmassage och den är skön ska ni veta. Sedan har hon fått för sig att man kan dammsuga hela mig för att bli av med allt löst hår, och det är ju inte min grej precis. Huha, men efter detta så vankas det belöning.
Jag måste berätta när jag gjorde bort mig.
Jag råkade ju glömma mig både en och två och tre och........ då jag lämnade tomten och sprang efter grannen som cyklade, grannen med hunden Zacky, de andra två stora hundarna och grannen på cykel igen........
Matte blev ju helt galen och gillrade en fälla en lördagsförmiddag. Aj vad jag gick på den!!!! Hon och jag var ute i trädgården och rätt som det var kommer det en på cykel förbi mitt. Vad gör jag? Jo jag sätter efter så klart! Hinner inte ens ta första steget ut på trappan mot vägen då det smäller till brevid mig så jag håller på att få ett svimningsanfall. Jag blev ju så sketarädd att jag springer upp på bro-trappan och bara står där. Funderar på vad det var som hände....Matte fortsätter att gå runt i trädgården och plötsligt får jag väl syn på något som kommer på cykel igen. Jag är på gång, men stannar mitt i ett steg och tänker att detta kan betyda trubbel igen - jag avvaktar..................................
Åja, vad beröm jag fick. Sedan cyklade det förbi folk hela tiden och jag fattade inte att det bara kan cykla så många förbi vårt, förrän de stannar och hälsar på mig. Då har alltså Erik och Elias cyklat runt vårt kvarter utan att säga ett knyst och lurat mig fullständigt.
Jag fattar ju att det är meningen att jag ska stanna på tomten och jag har faktiskt klarat mig sedan den dagen. Visst det rycker till i mig ibland när grannen går förbi, men ta mig attan jag har inte hört det där läskiga ljudet sedan den lördagen. Jag vet inte vad det är som händer när det smäller till, men jag ger mig attan på att det är något fuffens som matte håller på med.
Nu ska jag njuta av dagen, vila mig, gnaga lite, snarka lite och gå en lååååång promenad med matte i skogen senare i eftermiddag. Vi hörs!
Hälsningar till alla mina polare!