Stav och skida, ner för backen vi glida.

Nästan samtidigt som Erik utnämde oss till världens tråkigaste föräldrar för att vi inte åker skidor nerför, erbjöd jobbets personalklubb oss att åka till Kettilsås några timmar i söndagskväll. Jag tänkte absolut inte åka med eftersom jag inte har stått på några skidor på 21 år, och det skulle innebära en näradödenupplevelse för mig.

Min jobbarkompis Tina frågade om jag inte ville hänga med och lyckades göra mig lite sugen och  nyfiken på detta i alla fall. Hur hon lyckade med det vet jag faktiskt inte. Ok, jag kunde ju följa med och överraska Erik då eftersom vi är så jäkla tråkiga. När Patrik hade funderat en stund så ville han också hänga med. Elias vägrade totalt eftersom han har stått på ett par miniskidor för några veckor sedan och det är ungefär allt som han har åkt skidor i sitt liv. Erik har heller aldrig åkt skidor förr, därför är jag lite förvånad över att han så gärna ville åka.

Vi hyrde hela utrustningen till oss alla, ÄVEN Elias var med. Jag var spänd och jäkligt orolig för hur det skulle gå för Elias. Han blir helt totalt urförbannad om det inte funkar och dessutom har han inte så bra balans som andra barn eftersom han har haft sådant strul med sitt öra. Men efter att ha ramlat ett antal gånger och efter att vi hade baxat upp honom några gånger så blinkade han bort tårarna och gled så sakta ner för barnbacken. INGET kändes skönare än att se honom ta sig ner för första gången helt själv UTAN att ramla och INGET var så härligt som att se honom i den lilla liften när han drogs upp till toppen igen. Det är det allra bästa minnet av den kvällen och jag blir så sketaglad!!!!

Erik försvann upp med pappa i den STORA backen med den STORA liften allra högst upp. Han har ju heller aldrig åkt innan och jag fattar inte hur han bara vågade. Rödkindat och med ett brett leénde kom han ner till mig och sa;
- Nu mamma ska du och jag åka upp med liften.
- Nä det går inte, sa jag. Jag måste vara med Elias.
- Pappa är med Elias nu har jag bestämt. Jag visar dig hur liften funkar och sedan är det inte så farligt som det ser ut , säger han som är 13!

Vi tog oss upp till backens topp och jag tog mig även ner med värdighet, utan att ramla. Får jag säga det själv så kunde jag åka jäkligt bra för att inte ha åkt på 21 år. Den gamla skidskolan i Österrike måste sitta i ryggmärgen.

Både Elias och Erik vill att vi åker fler gånger och vi funderar skarpt på att prova Dackestupet nästa gång. Tänk att Elias vill åka mer skidor - rena drömmen:)