I sommar firade jag och LCHF 2 år ihop. Blickar jag tillbaka så
ser jag klart och tydligt ett kämpigt första år,
och det andra året som en aha-upplevelse.
Det hade inte behövt vara kämpigt
så länge, men jag körde
en sort halvvariant som ständigt
lurade mig tillbaka till
kolhydratsfällan.
Jag hade behövt en typ av mentor
i min närhet för att bryta mitt
dåliga mönster.
Första året hade jag inte heller
någon på nära håll som jag kunde
tanka idéer och energi från.
Jag hittade all information på nätet och
deltog i olika forum för att
förstå.
Men det är ändå Sten Sture Skaldeman
som jag kan tacka för att jag
hittade hem. Vilken jäkla tur
att han dök upp när jag letade som mest
efter svar på mina frågor. Hans böcker
är ju rena guldgruvan.
Släng er i väggen Vikt Väktarna,
mig kunde ni inte hjälpa och jag
förstår äntligen varför.
Att det inte är en diet, utan en livsstil, det
håller jag fullständigt med om.
Jag kan inte tänka mig att falla
tillbaka till mig gamla liv med
mackor, pasta, choklad, m.m
inbakat i ett paket av magont, huvudvärk, sömnproblem
extra kilon, humörsvängningar och
andra små otrevligheter.
Idag blickar jag framåt och ser bara möjligheter
när det gäller LCHF.
Det finns så mycket hjälp på nätet att få, bra varor att handla,
recept, nya idéer, böcker, och även
kompisar som håller på med LCHF.
Jag känner att jag klarar mig bra
nu och är ganska insatt i
hur jag fungerar och hur min vardag kan
fungera med LCHF.
Jag har ett nytt mål framför mig, och
till skillnad från förr så siktar jag på
ett långsiktigt sådant.
Verkar fungera bäst så, i alla fall för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad om du lämnar en kommentar när du har besökt min blogg.