söndag 24 juli 2011

Världens lyckligaste dag

Ok, jag är blödig, jäkligt blödig och med risk för att detta blir ett långt
inlägg varnar jag nu känsliga personer för just ett långt inlägg!!

Lånade Eriks mobil på förmiddagspromenaden då min var urladdad.
Vill helst inte gå utan då det faktiskt kan inträffa något där man är mycket
hjälpt av en mobil.
Träffade på dessa gulliga får och pratade en stund med dem och tänkte
använt fotot till ett inlägg med namnet "det svarta fåret". Då visste jag
inte att dagen skulle ändras drastiskt bara några minuter senare.

Längre bort viker jag och Pepsi av på en annan stig då plötsligt mitt öga
fångar en rörelse på sidan om stigen på ängen. Mitt i ett runt stenröse med
en hel del träd ligger ett får. Kryper under elstängslet och ser att fåret har
halkat på stenarna och sitter fast i en klycka med halsen och huvudet.
Det sitter så jäkla hårt fast, och jag inser att varje minut är viktig.
Jag tar i för allt vad jag orkar och försöker att lyfta detta får. Den
stackaren är så utmattad men försöker ändå att hjälpa till, men det
går bara inte. Jag inser att fåret är så nära döden och tar fram
mobilen och börjar slå 11........men tvekar plötsligt om jag verkligen får ringa
112 för det här??????

Patrik befinner sig på brandstationen med sin vaktgrupp eftersom de träffas
söndagar och går igenom veckan som varit och även tar en tur med bilarna
för att kolla upp att allt fungerar när de lämnar över till nästa grupp.
Hans mobil funkar inte och där står jag!!
Jag skriker en massa fula saker samtidigt som jag säger till fåret att;
nu dör du inte, jag ska fixa hjälp!
Ringer Elias och kommenderar honom hysteriskt att han ska cykla ner
till brandstationen och be Patrik ringa mig på mobilen. Efter det
tar det några minuter och jag får se brandbilen komma.
Jag har nog aldrig varit så jäkla glad för att se killarna komma.
Däremot är jag nästan säker på att fåret har lämnat in och börjar
känna att allt detta bestyr kanske har varit förgäves och så går fåret och dör så nära mållinjen.

Fyra starka brandmänn gör vad de kan för att få loss mitt får, men
det går inte alls så lätt som jag hade trott. Det tar sitt lilla tag, men
till slut så ramlar fåret iväg några meter och blir liggandes helt stilla.

Ja jag varnade ju för ett lååångt inlägg å det är inte slut än!

En av brandmännen går fram och kollar lite då fåret reser på sig och vinglar
iväg några meter. Ser ut som om bakbenet är skadat och jag känner
mig så jäkla ledsen. De lovar att kolla upp och meddela ägaren om
vad som har hänt. Jag står kvar länge och väl för att kolla min vän, men till slut
är jag tvungen att gå hem.

Blödig som jag är kan jag inte släppa hur mitt får mår, om det är skadat,
om det över huvudtage får leva kvar. I alla fall hittade brandmännen
rätt ägare som meddelades. Tack så himla mycket för hjälpen!



Näää, det är inte slut än....
Nu på kvällen ringer jag upp ägaren och vill veta hur mitt får mår.
Ja jag är blödig och far så himla illa när djur lider.
Det är ok, inget brutet, medtaget och ska få sockerlösning.
Men det viktigaste av allt - det mår trots omständigheterna bra
och det får LEVA!
En sån underbar dag det blev till slut!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...