När det kör ihop sig

När det kör ihop sig ska man andas in ett djup andetag och helst räkna till 10, sedan släppa ut luften ur lungorna och lugnt räkna med att allt har fixat sig.

Jag kan säga att det funkar inte. Det som däremot funkar är att snabbt ta kontroll över situationen, ställa upp allt i punktform i huvudet, prioritera det problemet som ligger närmast i tiden, stänga av TV:n, lämna datorn, be alla om att vara helt tysta i minst 1 minut. Efter det brukar jag ha koll på läget igen och kan nu enkelt och snabbt bena ut vad som måste göras först, snabbast och smidigast.

Sedan något år tillbaka har jag köpt en kalender där var och en av oss har ett eget fält att fylla i de aktiviteter som är på gång i veckan. Det är med skräck som jag inser att rutorna är för små. Vissa veckor och vissa dagar är mer än fulla och det är lätt att missa något i de röriga rutorna.

Den här veckan har varit en sådan "jobbigjagtrorjagsvimmarvecka". Givetvis är nästa alla av aktiviterna inte mina direkt, men eftersom jag tydligen har utnämt mig själv som familjekordinator så får jag ju slutföra i alla fall detta året. Sedan är det ju tyvärr så att jag inte kan sluta bry mig, utan kämpar på i alla fall. Det är massa småsaker som tar tid och som inte alltid är så lätta att lösa. Att läsa läxor och att läsa till prov är något som måste göra i god tid!  Det är gympakläder, mellanmål, noter, böcker, prov, läxor, hockey, fiol, träffar, scouter, lucia, insamlingar, utvecklingssamtal, uppträde, läkartid, hårstyling, klädvalsproblem . Jo, faktiskt - har en kille som inte sätter på sig vad som helst, och vägrar gå i fula skor som enligt mig är mer bekväma och varma. Det är inte vilken tröja som helst som duger och då har det absolut inget med märkeskläder att göra. Detta är något som bara han begriper, jag är helt blåst!

Men så kommer äntligen dagen då jag har överlevt veckan, och är ganska nöjd om jag får säga det själv. Jag har hunnit med allt som har stått i kalendern och även gått alla rundor med Pepsi. Alla är vän med alla i familjen och en viss harmoni har infunnit sig. Däremot ligger städningen efter och det får jag ta tag i nu.

Avslutningsvis vill jag bara säga att; om alla gör som jag säger blir allt mycket lättare!

Som rosa drömmar blommar min orkidé just nu.